Hon är som hämtad ur en fornnordisk saga. Som en huldra som äger tiden för ögonblicket. Men ändå. är det i förfluten tid hon rör sig i resonemanget.
Och kanske är det så med spelmän med fiolen som instrument. De hämtar både rötter, influenser, filosofi och inspiration från gångna tider och epoker.
Karin Tenggren kommer från Njurunda utanför Sundsvall. Hon är uppvuxen med stråken i ena handen och fiolen i den andra. Att komma till Malung som folkmusiksintresserad var som en dröm som gått i uppfyllelse. Malungs folkhögskola är nämligen folkmusikens och vissångens Mecka, tycker hon. Ledande i Sverige.
Och frågan som jag tänkt ställa; varför flyttar man till Malung? Kom av sig på ett tidigt stadium. Det blev i stället; Varför stannar man kvar?
Hon ler och tittar sig över axeln.
- Kärleken, säger hon, den fick jag på köpet. Och fästmannen sträcker på sig.
- Men det finns mer, fortsätter hon, det finns en ofattbar stark musiktradition
i Malung, en stor kunskap och många duktiga musiker. De syns inte, men de finns överallt och det känns att de alltid finns så nära, de kreativa, inspirerande människorna. Man behöver bara skrapa lite på ytan så kommer de fram, och då pratar jag inte bara folkmusik.
De stora förebilderna är lärarna på folkhögskolan; Kalle Almlöv, Maria Röjås med flera. De är så mycket mer än duktiga musiker. De förmedlar en tanke, en filosofi, en livsform.
Karin tänker musik, ibland mer än vanliga tankar. Det inrymmer hela hennes vardag, hela hennes väsen. Det tickar, som hon säger, musik i hennes huvud hela tiden. Problemet är bara att det finns för mycket musik och för litet tid, även om intresset också ligger inom språk, litteratur, kultur, samhällsfrågor och film.
Men för att ytterligare besvara din fråga om varför man stannar kvar i Malung så kan du skriva att det är ett utmärkt ställe att plugga på distans, säger hon, det har varit en förutsättning för mig att stanna kvar. Det är ett skönt tempo också, glöm inte det. Och kärleken! Gott nog?...